lördag 15 april 2017

Ett par randiga brallor

 Typisk restgarnsstickning börjar på följande sätt för mig;
plockar fram mina två papplådor med restgarn, bestämmer mig för om jag vill sticka nåt i sockgarn eller i tjockare garn, ratar den ena lådan, tömmer ut lådan på köksbordet, tar upp alla nystan och väger dem i handen, helt plötsligt är det några färger som vill vara med varandra, sorterar ut dessa färger och sen väljer jag ett projekt som passar garnet.

Den här gången var det lite tjockare garner, det bruna är Cascade 220 så tänk den tjockleken, en hel del handspunnet och så diverse nystan av köpegarn, vissa hållna dubbla för att passa ihop med de andra garnerna.
Projektet blev ett par byxor från det där garnföretaget på D som vi inte vill göra reklam för men jag har stickat det här mönstret flera gånger förut och det var skönt att sticka nåt som nästan stickade sig själv. Storleken är 3-4 år och de ska förhoppningsvis värma gudbarnet till hösten.
Fina blev det i alla fall och det var som alltid roligt att sticka i restgarner.


lördag 8 april 2017

Poms lilla kofta

 Mönster; Jag tror att jag har skrivit tidigare om den fantastiskt fina boken "Sagornas stickbok" av Celia B. Dackenberg som kom för ett par år sen. Har jag inte gjort det så säger jag det nu, det är en fantastiskt fin bok! En utav de finaste stickböcker jag någonsin hållit i min hand faktiskt.
Den är full av framtida önskeprojekt och jag skulle i stort sett kunna sticka alla plagg i boken.
Nu var det mina restgarner som fick styra valet av projekt och det fick bli Poms lilla kofta.
Det här var en väldigt rolig liten stickning och ett ypperligt tillfälle att öva på mina monterings-skills. Kroppen stickas för sig och ärmarna för sig och så sys ärmarna ihop med kroppen sen.
Jag har stickat den minsta storleken och jag har följt mönstret helt förutom att jag har gjort fler knapphål och så la jag in tre förkortade varv i ryggen för lite mer blöjutrymme.

Garn; Bara rester som sagt, Sandnes alpacka/silk i mörkgrått och ljusgrått och Ilo alpacka i naturvitt.

Stickor; 3 mm till det mesta och 2,25 mm till kanterna.




torsdag 6 april 2017

En tröja med stjärnor och så ett par vantar

 Jag fick ett restgarnspaket av fina vännen Johanna för några veckor sen, alla som känner mig vet ju att jag älskar restgarner och det paketet var en sann guldgruva. På en gång samlade jag ihop några olika grå och gula tjocka garner och stickade en blockrandig tjocktröja till Johannas son och den skickade jag iväg så hastigt att det aldrig blev några foton vare sig på bloggen eller på Ravelry men de som följer mig på instagram har sett den.
Den tröjan gjorde mig inspirerad till att sticka ännu mer i grått och gult och ur den inspirationen föddes den här tröjan också stickad helt i Johannas restgarner och snart på väg i retur till hennes gulliga unge.

Mönster; Jag har utgått från den största storleken på mitt mönster Glittertind för att få en tröja i storlek ca 2-3 år med en ganska smal och lång passform.
Tröjan stickas nerifrån och upp, ärmarna stickas för sig och sen sätts allt ihop och det stickas ett runt ok. Bak har jag klämt in en hel del förkortade varv (se bilden nedan) för bättre passform.
Stjärnmönstret har jag ritat själv och det finns inget färdigt mönster till den här tröjan men jag har antecknat lite så kanske någon gång.
Det här är min roligaste typ av stickning just nu, ett lagom litet projekt med massor av flerfärgsstickning med traditionella mönsterformer. Som mums för en annars ganska oinspirerad gök.

Garn; Det grå är Easyknits Big Boy, det vita är Cascade 220 sport och det gula är Marks & Kattens Eco baby ull. Ganska varma lite luddiga garner, perfekta tillsammans och så fina i flerfärgsstickning.
Halsringningen stickade jag i dubbelt garn för att den skulle få lite mer stadga.

Stickor; Resåren stickade jag på 2,5 mm och resten med 3,25 mm, min favoritstickstorlek.





 I paketet som ska skickas norröver ska också de här vantarna ligga. Mitt nya mönster Botänget, stickade i Tant Koftas så otroligt fina nya norska ullgarn Färgspel. Jag tycker så mycket om det här garnet och jag kan verkligen varmt rekommendera det. jag stickade i ofärgat vit, Humleblomster och Kråke. Vill du sticka Botänget i det här garnet så rekommenderar jag att du stickar den större storleken för att få den mindre eftersom det här garnet är tunnare än garnet som mönstret är skrivet för.



lördag 1 april 2017

Botänget

 Nu kan du köpa mitt nya mönster Botänget till rabatterat pris hela helgen helt utan rabattkod, klicka bara på länken HÄR så kommer du direkt till Ravelry!


Botänget
En blommig vante när vårlängtan blir för svår, med lång mudd, kiltumme i sidan och ett traditionellt flerfärgsmönster inspirerat av tvåändsstickade ärmar från Dalarna.

För att sticka Botänget behöver du;
Garn: Ett tvåtrådigt ullgarn med en sträckning på ca 300m/100g i tre färger; A, B och C, tex  Kampes 2-trådiga. Eller Manduzana Gotland och Manduzana Leicester som ger en tätare och mer vindtålig yta.
Garnåtgång: ca 50 g av färg A och B och ca 10 g av färg C om du väljer ett garn med en sträckning av ca 300 m/ 100 g. Väljer du Manduzana Gotland eller Manduzana Leicester går det åt ca 60 g av färg A, 50 g av färg B och 10 g av färg C.
Stickor: 2,5 mm till den mindre storleken och 2,75 mm till den större storleken när det anges i mönstret. Eller de stickor du behöver för att få rätt stickfasthet.  Fem strumpstickor eller en lång rundsticka om du föredrar att sticka enligt magicloopmetoden.
Stickfasthet: 32 maskor och 31 varv på 10 cm (30 maskor och 29 varv på 10 cm med stickor 2,75 mm). Stickfastheten mäts över ett flerfärgsstickat parti efter tvätt.
Storlek: Två storlekar, liten dam och (större dam/smal herr). Den större storleken står inom parentes.   Mått: ca 24 (26,5) cm från mudden till toppen och ca 8 (10) cm tvärs över handryggen ovanför tummen.
Tillbehör: en stickmarkör, stoppnål och restgarn.

Jag har också stickat upp ett par vantar i Tant Koftas Spelsau lammull men då blir stickfastheten en annan och jag rekommenderar att sticka storlek större för att få samma mått som till den mindre storleken.

 Vantarna på bilden ovan är stickade i Tant Koftas Spelsau lamull Färgspel i färgerna vit, kråke och humleblomster.
 Vantarna på bilden ovan är stickade i kampes 2-trådiga ullgarn i färgerna, naturvit, antracitgrå och cerise.
 Vantarna på bilden ovan är stickade i Manduzana Leicester i färgen vit och Manduzana Gotland i färgen kantarell och rosenskära.

fredag 31 mars 2017

Curcuma elements - en kärlekshistoria

 Mönster; Ibland händer det att jag bara sitter och riktigt grottar ner mig i Ravelrys olika vinklar och vrår. Alldeles före jul hade jag en sån kväll när jag var på jakt efter en julstickning. Jag vet inte riktigt hur jag hittade denna lilla pärla till mönster men jag är så glad att jag gjorde det.
Tröjan heter Curcuma elements (ravelrylänk) och nästan ingen har stickat den, vilket är en jäkla förlust för stickvärlden för det här mönstret är perfekt.
Det är en tröja med modern siluett, något fladdrig kropp och smala ärmar, nåt för dig som vill sticka en Boxy men fegar ur lite (som jag). Den stickas uppifrån och ner enligt contiguous-metoden och den är så förbaskat rolig att sticka. Det här är ett ovant plagg för mig med ovan passform, riktigt långa ärmar, långa resårer och ett nedhasat ärmhål och ändå trivs jag på en gång i den. Så jäkla snygg och cool.
För en gång skull har jag följt mönstret precis som det står, jag bara litade på mönsterskaparen och det var en så skön känsla. Det är en jäkla massa slätstickning men den har ändå en rolig konstruktion och roliga detaljer (som tex sprund med rullkanter!) som gör att det aldrig blir en tråkig stickning.

Snabbt gick det också, jag började 21 december och var färdig till tjugondagknut.

Garn; Egentligen var det garnet jag utgick ifrån när jag letade mönster. jag hade sen en tid tillbaka fem sjukt snygga härvor Dandelion Rosy sport i nästan färgen Fried green tomatos fast mer neonig, "gräsmatta på speed" tror jag var ett av ledorden när Anna och jag bollade färg med varann.
Det här garnet är mångas favorit och jag måste bara hålla med om att det är otroligt najs att sticka nåt riktigt mjukt ibland. Däremot märks det att jag är ovan att sticka med den här typen av garn för jag blir alltid så nervös när jag tvättar och blockar ett plagg i mjukt merinogarn. Jag får för mig att det blir alldeles sladdrigt och att plagget växt jättemycket. Men nu har jag lärt mig att med Dandelion Rosy sport är det bara att ha is i magen och låta det torka i lugn och ro som drar det ihop sig igen.

Ska du sticka den här tröjan, vilket jag tycker att du ska, rekommenderar jag ett garn som ger ett plagg med mycket fall. Jag är så nöjd med mitt garnval och att jag vågade sticka med lite lösare stickfasthet än vad jag normalt vill ha på ett plagg.

Stickor; 3,25 mm till all slätstickning och 3 mm till resårer och rullkanter.








tisdag 28 mars 2017

Rumänsk merino och en liten gullig mössa

 Jag har varit jättenyfiken på den transylvaniska merionon (numera Romanian merino) från Moeke yarns som Organic knitters säljer. Jag stickar ju ofta i ganska ruffa, några skulle säkert säga stickiga, garner och när jag väljer mjuka merinogarner är det ofta då jag stickar till någon annan. Och då är det oftast just på grund av mjukheten i garnet. Som vi alla vet finns det ju en hel del problematik i merinoframställningen med djurhållningen som det största problemet och lång frakt över halva världen som ett annat. Därför har jag varit nyfiken på det här garnet som produceras miljövänligt i Europa.
Men frågan var, är det tillräckligt mjukt för att vara merino?

På härvan ser garnet ganska rufft och lite övertvinnat ut och garnet är ganska matt och glanslöst.
Låt dig inte luras! Det här är ett riktigt njutgarn att sticka med och då är jag inte särskilt förtjust i 1-trådiga garnet. Garnet fyller mer än man kan tro och ytan blir rustik och naturligt vacker. Men det är efter tvätt som garnet verkligen blommar ut, det blir mjukt och fluffigt utan att för den sakens skull tappa den rustika känslan.

Jag stickade upp en liten Pixiemössa (enligt det här mönstret på Ravelry) för att testa garnet och den blev verkligen hur mjuk och gosig som helst, ett perfekt garn för den som vill sticka mjuka men ändå miljövänliga och lite mer rustika baby och barnplagg.

Mönstret är ett utav mina favoriter, alla ungar är så sjukt söta i den här modellen och den växer länge med barnet. Dessutom är den jätterolig att sticka.
Jag stickade på stickor 2,5 mm för att få en bra stickfasthet och jag la till en liten resårkant fram och några "rillor" i nacken för ett snyggare avslut. Knytbanden är en i-cord som jag stickade med dubbelt garn.

Tack så mycket Organic Knitters för att jag fick testa det här garnet, det här var inte sista gången jag stickar i Romanian merino!




lördag 18 mars 2017

Loppan

 Mönster; Damejakka Loppa av Pinneguri (ravelrylänk).
Det här mönstret har funnit på min "att sticka"-lista sen det kom ut för ett par år sen. Jag tycker att koftan är så himla fin och jag tilltalas av att den verkligen bjuder in till att använda restgarner, nåt som jag ju alltid vill slå ett slag för.
Dessutom stickas koftan uppifrån och ner med klippmaskor mitt fram, en teknik som jag tycker så mycket om. Allt detta sammantaget borde leda fram till en riktig njutstickning, så var nu inte fallet och jag ska faktiskt för en gång skull förklara i detalj vad som inte funkade med mönstret.

Jag började som vanligt med att sticka ett prov, när jag ska sticka ett plagg runt så stickar jag alltid provet runt för att provet ska bli så likt det stora plagget som möjligt. Den här gången stickade jag ett stort prov, hela oket på höjden och fyra rapporter på bredden, på rekommenderade stickor 3 mm.
Jag fick 28 m/10 cm. Mönstret säger att det ska vara 24 m/ 10 cm.
Eftersom jag sett att flera fått lite stora ok vågade jag chansa ändå fast min stickfasthet var tightare.
Mitt bystmått är 135 på det största stället och 120 om jag mäter uppe i armhålan (vilket jag rekommenderar att man gör när man ska välja storlek på stickade plagg), den största storleken anger 120 som bystmått alltså valde jag att sticka xxl.
Fast mitt riktiga bystmått är 15 cm större.

Döm om min jäkla förvåning när det visade sig att oket blev jättestort, och då menar jag JÄTTESTORT inte bara lite flaxigt.
Allt som allt så repade jag upp oket fyra gånger, stickfastheten stämde med provet och är fortfarande 28 m/ 10 cm, jag stickade oket på stickor 3 mm och de aviga förkortade varven med 2,5 mm.
Hur kommer det sig då att det blev så stort och hur gjorde jag till slut för att få en bättre passform?

Loppan ökas enligt pi-principen, som introducerades av Elizabeth Zimmermann i hennes Pi-shawl (ravelrylänk). Lite kortfattat går det ut på att man stickar en cirkel inifrån och ut med många ökningar på vissa varv och sen ett antal varv utan ökningar och ju längre ut på cirkeln du kommer desto längre blir det mellan ökningsvarven.
Om man bara utgår från matten så ska det slutgiltiga maskantalet för oket stämma med 120 cm men i verkligheten blir det inte så. Någonting som inte mönstret tar hänsyn till är att en pi-konstruktion fortsätter att öka fast man inte lagt till fler maskor, det är ju därför man stickar många varv utan ökningar. Dessutom ser inte kroppar likadana ut på fram och baksidan, det blir inte rätt om man bara gör ett hål i mitten och stoppar in huvudet där och den här skillnaden på fram och baksida blir ofta större i större storlekar. Dessutom ökar inte större kroppar proportionsmässigt så att allt blir större bara för att man har en större storlek.

Jag skulle egentligen ha stickat xl för oket och sen ökat för xxl över bysten för att få en bättre passform (även fast oket ändå skulle ha blivit lite väl stort) men jag orkade helt enkelt inte repa hela oket en femte gång, istället gjorde jag så här;
Jag minskade ett visst antal (har glömt det exakta antalet) när det var dags att börja sticka lopporna på oket (så att mönstret skulle fortsätta att stämma). Sen fördelade jag om maskorna så att jag fick maskantalet för xl över ryggen och över ärmarna, alla överflödiga maskor hamnade då på framstycket.
Sen stickade jag kroppen helt efter eget huvud och ökade så att kroppen passade, jag la också till passforms-tricket att lägga in två förkortade varv på framsidan under bysten för att få lite mer tyg på framsidan så att koftan inte skulle bli längre bak än fram.

Ärmarna stickade jag också efter eget huvud för att få en bra passform.
När jag var klar klippte jag helt sonika bort 10 cm mitt fram på koftan. (Sen sydde jag på jättefina band på insidan för att dölja klippkanten.) Ändå är den i största laget över oket (som det syns på en utav bilderna). Den sitter säckigt och det bildas påsar i ärmhålen. Det blev inte den där nätta lite fina klänningskoftan utan en mer oöm "jobba i trädgården"-kofta.

Naturligtvis kommer jag att använda den här koftan ändå och den ÄR ju jättefin, jag är så nöjd med färgvalet, knapparna och se så fint den sitter över ryggen!
MEN jag vill skriva det här blogginlägget för det är himla tråkigt när ett mönster finns i större storlekar men inte funkar. Och om jag ska vara helt ärlig så har det här projektet slukat en stor del av min sticklust den här vintern. Det är helt enkelt inte kul att repa massor och det ändå inte blir bra.
Har ett mönster en viss passform förväntar jag mig att den passformen ska se likadan ut i alla storlekar.
Dessutom är det viktigt att visa att allt är inte bara fantastiskt och magiskt hela tiden, ibland är det till och med ganska trist att sticka.

Garn; Massor med Kampes 2-trådiga, det mesta hade jag i garnskåpet från början och sen köpte jag till lite för att komplettera. Det gick åt 3 härvor svart, sen mindre än en härva av alla andra färger. Jag har använt antracitgrå, mörkgrå, ljusgrå, naturvit, gammalt guld och en mörk gammelrosa. Jättefina färger tillsammans.

Stickor; 3 mm till oket, 2,5 mm till de aviga förkortade varven och resårkanterna och 3,25 till kroppen och ärmarna.












söndag 19 februari 2017

Garnrecension; Humble regards from Devon från Moods of colors

 Ibland får jag en fråga från något garnföretag eller någon stickboksförfattare/förlag om jag vill testa ett nytt garn eller recensera en ny bok. Om det är ett företag jag redan gillar eller en bok jag är nyfiken på säger jag ofta ja sen kan det ta ett tag innan orken finns att läsa eller garnet hamnar längst fram i stick-kön men någon gång så...
Ett garn som jag bara fick lov att kasta mig över på en gång är Moods of Colors nya icke-superwashbehandlade sockgarn 'Humble regards from Devon'.
Det här garnet är alltså något så ovanligt som ett sockgarn som inte är superwashbehandlat men som ändå innehåller nylon för hållbarhetens skull.
Jag är den första att erkänna att jag verkligen gillar ett rundspunnet stunsigt superwashgarn med mycket twist men det finns många fördelar, inte bara miljömässiga, med att välja ett garn som inte är superwashbehandlat. Ullen behåller mer av sina naturliga egenskaper, den både värmer bättre och man känner sig torrare i ett fuktigt obehandlat ullgarn, egenskaper som verkligen passar bra till ett sockgarn för vi vet ju alla att huvudsaken är att en håller sig torr om fötterna.

Garnet innehåller 80% Bluefaced Leicester (BFL) och 20% nylon och det är spunnet i Devon hos John Arbon Textiles och färgas av Gro i Värmland.

Jag blev helt kär i det här garnet, det är nästan overkligt mjukt och lagom luddigt. Det får en fin, mjuk gloria men maskorna blir ändå tydliga och mycket fylliga. Garnet är så pass fylligt att jag som stickar så miserabelt löst kunde sticka ett par sockor med 2,5 mm stickor fast garnet är 400m/100g och bara det var väldigt positivt. Sockorna värmer mer än "vanliga" superwashsockor, så pass mycket att det verkligen märks en skillnad. En annan fördel är att de här sockorna tightade till sig lite efter en försiktig tvätt och plantorkning till skillnad från superwashgarn som nästan alltid växer lite efter tvätt och användning.
Som vanligt har Gro som är färgaren bakom Moods of Colors lyckats med fantastiska, levande och klara färger. Precis såna färger som jag alltid förknippar med Moods of Colors, färgningen håller alltid hög kvalitet och Gro har den där lilla extra känslan för färger och hur de spelar mot varandra.
Jag har stickat mina sockor i; vitt ofärgat 'Angelic white moods', ljusgrått 'Sober grey moods', mörkgrått 'Rock solid grey' och gult 'Happy yellow moods'.

Mönstret är mitt eget privata och jag kallar det för Ingvild som en liten hyllning till mina favorit Ingvild Flugstad Östberg. De här sockorna blev så himla fina men något mönster blir det inte eftersom de är lite för lika mönster som redan finns.


tisdag 14 februari 2017

Längtan till Gotland igen

 Mönster; Längtan till Gotland (Ravelry länk) De här sockorna stickade jag före jul egentligen men de har varit väldigt svåra att fota och de här bilderna gör dem inte rättvisa heller men de får duga.
För att sockorna skulle passa mig har jag gjort om en hel del i mönstret men det var ju ett tag sen nu så jag minns inte allt. Jag la upp 64 maskor och stickade resåren sen ökade jag så att det blev en hel omgång till av mönstret, tror det blir 80 maskor någonting. Efter mönstret har jag minskat mig ner till 60 maskor så att inte hälen och foten skulle bli för stor och pösig.
Inspirationen till färgerna hämtade jag från ryska rosiga sjalar och jag tycker att de blev så himla fina och nu när jag äntligen fotat dem kan jag börja använda dem på riktigt.

Garn; Det svarta är Manduzana Andromeda i färgen Sirius så tjusigt glittergarn men helt hopplöst att fota. Det gröna och rosa är Manduzana sock i färgerna Salazar och kanske Hot Pink?
Det vinröda är Malabrigo sock och det klarröda är Easyknits Deeply wicked.

Stickor; 2,25 mm